För 25 år sedan kom boken Mulens marker, nu denna hemsida.
Ett kalhygge uppstår från en dag till en annan och väcker uppmärksamhet, men många landskapsförändringar sker så långsamt att det är få som lägger märke till dem. Carl Fries skriver i sin bok Gammalsverige (1965): ”Ingenting förändras märkbart från idag till i morgon, från i år till nästa år; därav följer att vi alla, ögonblickets barn, kan betrakta vår hembygd utan att fatta vad som sker. Helt annorlunda blir det för den som efter två, tre årtionden kommer tillbaka till sin barndoms landskap.”
Landskapsglömska
Jared Diamond har i boken Collaps (2005) myntat uttrycket landskapsglömska (landscape amnesia) för denna smygande förändring, som är tillräckligt långsam för att undgå upptäckt. Han ser landskapsglömska som en viktig orsak till att människor ibland inte märker ett framväxande problem förrän det är för sent.
Ett bra exempel på landskapsglömska är historien om den så kallade TV-eken som avverkades 2012, vilket väckte ett ramaskri. Samtidigt dör en mängd gamla ekar långsamt kvävningsdöden på grund av igenväxning utan att folk lägger märke till det. Inte minst i Stockholmsområdet finns det rena ”kyrkogårdar” för ekjättar, till exempel på Djurgården.
Landskapsglömskan kan bekämpas på ett sätt som hittills har utnyttjats allt för lite. Genom att leta upp gamla fotografier och ta nya på samma plats samt att publicera dessa bilder tillsammans får den vanligtvis hemmablinde upp ögonen för långsamma men drastiska förändringar, på samma sätt som den som återvänder till en plats efter lång tid. Det finns en mängd gamla fotografier där landskapet, avsiktligt eller oavsiktligt, är dokumenterat. Att ta fram dessa bilder och försöka hitta platsen där fotografen stod för många år sedan är en spännande sysselsättning som skulle kunna bli en folkrörelse till gagn för landskapets skönhet, kulturarv och biologisk mångfald.
Vårt arbete
Vi försöker föregå med gott exempel. År 1987 gav vi tillsammans med Gunnar Arnborg ut Mulens marker, som är en bok om de västgötska betesmarkernas kulturhistoria. Under åren 1982-86 reste vi runt i landskapet för att tala med bönder och dokumentera beteskulturen i olika avseenden, inte minst fotografiskt. De flesta fotona publicerades aldrig, men har arkiverats med uppgifter om datum och gårds- eller bynamn. Detta var före ängs- och betesmarksinventeringarna och vi fick mest lita till våra personliga kontakter och förfrågningar hos hembygdsföreningar samt strödda uppgifter i litteraturen.
Tanken att ta nya fotografier av lokaler med stora förändringar dök upp tidigt. Det första återbesöket med kamera gjorde vi 1992 i Ödenäs. Det var en hage med rik förekomst av slåttergubbar som var stadd i igenväxning. Åren 2005–06 gjorde vi ett mer omfattande försök att dokumentera förändringarna. En del av dessa fotografier återfinns på denna hemsida. 2011 fick vi medel från Länsstyrelsen i Västra Götaland för att göra ett mer heltäckande arbete som genomfördes från juli 2011 till oktober 2012.
Under fältarbetet hade vi med oss diabilder, kontaktkopior av svartvita negativ och boken Mulens marker. Ofta mindes vi ungefär var fotografierna var tagna och sedan letade vi efter något identifierbart i förgrunden. Vi fick ofta leta länge innan vi fann rätt position och i en hel del fall fick vi ge upp. Lyckligtvis fanns det i många fall bilder från två eller flera positioner inom en betesmark och vi lyckades i regel återfinna åtminstone en av fotoplatserna.
Svårt att hitta
Där förändringen varit som störst var det naturligtvis svårast att återfinna fotoplatsen. Därför kan bildmaterialet ge en alltför ljus bild av läget. I några fall kände vi igen bakgrunden men hade inte något lätt identifierbart i förgrunden för att mera exakt placera kameran. Ibland hade träd och buskar avverkats som kunde varit till vägledning. Då fick vi istället leta efter stubbar. Vi trodde från början att stenar skulle vara lätta att återfinna men så var inte alltid fallet. De som vid första fotograferingen låg lavbeklädda i en kort grässvål kunde vara svåra att identifiera när de låg helt mosstäckta i högt gräs. I några fall har vi varit tvungna att avvika något från den ursprungliga fotopunkten på grund av igenväxning som skymt motivet. Det hade underlättat om vi haft med oss stora bilder i fält för att få en mer exakt passning mellan den gamla och nya bilden.
För muspekaren över bilden för att komma 25 år framåt. Lönnåsen, Hössna
Första bildparet
Sista bildparet
Reflektioner
Kontakt
Alfabetisk lista
Lista över socknar
Karta
Första sidan
Slåtterhemsida
I ett tidigare projekt skapades en slåtterhemsida där du kan få tips om hur ett bra orv ska se ut och hur du ställer in din lie och håller den vass. Besök den gärna >>.
Projektet har finansierats av:
Länsstyrelsen i Västra Götaland
